För över 20 år sedan bestämde jag mig för att gå Guds väg i livet. Det är en lång historia och vill du höra en liten del av den så fortsätt läs!

Jag har alltid varit "kyrklig" men förstod inte vem Gud och Jesus var förrän jag var 26 år och tvåbarnsmamma. Det föregicks av att en av våra kompisar blev frälst, vad nu det betydde - tänkte vi nog då både min man och jag. Men den här kompisen kom och hälsade på oss och jag blev mer och mer intresserad av att höra vad han hade gått igenom. Eftersom han innan sin omvändelse var djupt deprimerad och efteråt var som en sol så kunde jag ju inte förneka att nånting drastiskt hade hänt!

Lite senare det året så började jag fundera på allvar, och sökte upp vår kompis en kväll. Han blev speciellt glad över att jag ville prata Gud och tro, och jag minns inte så mycket av vad han sa den kvällen annat än - Hör du vad änglarna jublar i himlen?!! Det minns han inte själv så här efteråt men jag kommer ihåg det! Sen läste jag i Bibeln att änglarna faktiskt jublar när en syndare vänder om till Gud - så det var inte fel precis!

När jag kom hem den kvällen så hade väl inte så mycket hänt, men när jag vaknade morgonen efter så visste jag att jag hade börjat leva ett nytt liv! Rökbegäret var som bortblåst, och jag hade ett otroligt tålamod med barnen helt plötsligt - jag var helt enkelt väldigt glad! Samma vecka var jag tillsammans med några nya vänner och innan vi skulle skiljas åt så ville dom be med och för mig. Det var första gången som någon tackade Gud för mig och det var en väldigt stark upplevelse. Efter allt som hänt den här veckan så visste jag att jag var en kristen på allvar.

Väldigt mycket har hänt på dessa 22 år, och jag har inte ångrat mig en dag av dessa att jag gav mitt liv till Jesus. Varje dag finns Han med mig och jag vet att det finns mycket mer att lära mig om och av Honom.

Jag fick en text av en vän på nätet för ett tag sen som jag ramade in.

(Tycker du om den så får du gärna kopiera)

Tillbaka till första sidan                           Tillbaka till menyn